Jag ska inleda det här inlägget med att säga att jag förstår varför folk valde att ta bort Medieprogrammet. Så mycket problem som har hunnit uppstå under knappt ett år... What the fuck is this shit? Information, planering, grupper, inget fungerar för oss. I wonder why.

I början av förra terminen hade hela klassen Mulitmedia tillsammans två gånger i veckan och vi började lite på photoshop. Vi fick upp en del saker som vi skulle göra t.ex. en surrealistisk bild. Vi fixade fram de 5 eller 3 bilderna vi behövde för att genomföra uppgiften. Helt plötsligt fungerade inte detta eftersom många i klassen satte sig på tvären. Detta resulterade i att klassen delades upp i två grupper. En grupp på måndagar och en på onsdagar. Måndagsgruppen fick fortsätta med photoshop och surrealismen medan onsdagsgruppen fick börja med flash. Nu var klassen alltså uppdelad och vi hade multimedia en gång i veckan. Så fick det förbli terminen ut.

Ny termin, nytt schema. Nu hade vi plötsligt multimedia tillsammans igen, två gånger i veckan precis som i början av höstterminen. Vi fick prova på lite med blender (3D) under 2 lektioner. Innan dess hade vi haft två andra lektioner med en hel del information. Sammanlagt hann vi ha 4 multimedialektioner tillsammans innan fasaden sprack igen. Än en gång delades klassen upp. En grupp på måndagar och en på tisdagar. Måndagsgruppen fick fortsätta med blender och tisdagsgruppen fick fortsätta med flash. 

Nu har det visat sig att det ligger en del baktankar bakom dessa två grupper. Jag om någon borde väl egentligen veta. Redan första terminen fick jag förfrågan om att byta grupp till den på måndagen. Jag sa nej. Dels för att jag inte ville överge Flii och dels för att jag helt enkelt ville ha min måndag ledig. Den här terminen fick jag ännu en förfrågan om att byta grupp till den på måndagen. Jag sa nej än en gång. Dels för att jag inte ville överge Flii, dels för att jag ville fortsätta med flas, dels för att jag inte ville jobba med blender och dels för att jag ville ha min måndag ledig.

Nu har jag tydligen fått en tredje förfrågan om jag vill byta grupp. Den här gången känns det så mycket tyngre. Jag känner att jag har en massa press på mina axlar och att andra drar i mig. För att vara helt ärlig. Jag mår faktiskt dåligt av det. Nu har jag en hel del saker att tänka över. Flii har också fått den här förfrågan och jag antar att jag redan vet vad hon kommer att välja. Jag är inte lika säker. Situationen som har uppstått är lustig. Inte för att vara sådan men det känns som att folk vill välja åt mig. Jag bryr mig inte om det blir lite photoshop också tillsammans med blender. Jag har kommit en bit på vägen med flash och jag vill verkligen, verkligen inte jobba med blender. Varför ska jag ge upp något jag har arbetat med i flera timmar? För att jag inte lär nå ett högt betyg? Det betyder ingenting för mig. Jag förlorar en ledig måndag som jag använder till läxor, passa en liten valp som fortfarande inte kan lämnas helt ensam. Jag får bara en lektion på tisdagar. Jag kommer att stiga upp vid 6 för att ha en lektion vid 8 för att gå hem för dagen vid halv. Är det värt det?

Som det ser ut nu stiger jag upp vid 6, har matte från 8 till halv 10, 3 och en halvtimmes håltimme fram till 1 då jag har multimedia till cirkus 3-4. Så vadå om jag får sitta ensam dessa timmarna. Jag kunde inte ha brytt mig mindre. Jag klarar mig, jag är inte 5 år längre. Jag kanske får sitta ensam på lektionerna, jag skulle faktiskt ha arbetat bättre. Då finns det inget annat som drar i mitt fokus. Som det ser ut nu så kommer jag inte att byta grupp. Jag tänker inte falla för något grupptryck och jag tänker välja det som känns bäst för mig. Att behöva kasta om mitt schema en elfte gång känns inte lockande. Som tidigare sagt, jag mår inte bra av detta. När ska folk lära sig att ett nej är ett nej?

Redan när jag började på Media så kände jag att jag hade valt så in i helvetes fel. Det här var inte alls den linje jag ville gå. För att vara ärlig, allt som rör media suger. Lektionerna ger inte särskilt mycket, de är tråkiga och ibland undrar man vad fan man har där att göra. Ändå har jag stått ut i ett och ett halvt år, varför? Jag blev i princip tvingad att stanna. Känns riktigt bra, eller? 

Jag vet inte om allt någonsin har flutit på riktigt bra. Det har alltid funnits något under ytan som har legat där och grämt sig. Förstört eller oredat det på sina ställen. Schemat, lektioner, det har alltid varit något som inte har fungerat som det ska. Detta fick jag tydliga bevis på i början av 2.an. Schemat var helt åt helvete. På multimedian pågick ett tredje världskrig. Inte för att vara sådan, men jag deltog inte. Jag var bara ett jävla missanpassat vittne som undrade vad det varför klass jag hade hamnat i. Tillslut lugnade väl allt ned sig, mer eller mindre. Nu på vårterminen så är allt fucked up igen. Plötsligt ska vi ha filmkunskap. Multimedian delas upp. Fotogruppen får extra lektioner. Textlektionerna är röriga. Nu två månader efter terminstarten ska vi börja med religion. Jag vet inte om de inblandade lärarna någonsin funderar på hur vi elever mår över dessa förändring kring ett redan ostabilt schema. Okej, det blir lättare för oss i trean men det skulle de ha kommit på lite tidigare att vi kanske kunde läsa religion på onsdagarna.

Jag kan här och nu erkänna att jag inte har det bästa psyket. Jag lever i en relativt falsk fasad. Tyst, introvert, självständig, enstörig och dagdrömmare. Oavsett vad så kommer jag alltid att välja min drömvärld framför verkligheten. Så är det bara. Jag tar varje chans jag får till att dagdrömma. På bussen, på väg hem/skolan, lektioner, när som helst och vart som helst. Det känns ändå bra att ha en drömvärld att fly till när verkligheten spårar ur totalt. Jag är snäppet paranoid, jag lider mer eller mindre av socialfobi och jag har hemskt svårt för många situationer. Tro mig, hade ni bara vetat så hade ni skickat mig på behandling. Jag vet inte hur det är med er, men jag mår skitdåligt av att folk ständigt petar på vårt schema. Gör småförändringar som blir enorma i slutändan. Varför inte göra allt rätt från början och låta det sedan vara så. Ska jag kräva skadestånd för de kommande psykologbesöken jag kommer att behöva?

Jag vet inte varför jag skriver det här men jag har sagt det förr. Jag hatar verkligen media. Tack för allt, men rent psykiskt mår jag sämre än någonsin. Det här lilla 'beskedet' jag fick idag om multimedian var som ett slag i ansiktet. För första gången kände jag något när jag fick höra det. Osäkerhet, rädsla och en del ilska. Tyck vad ni vill, men jag har en hel del att tänka igenom.