Tekoppen.
För första och sista gången bjuder jag på något jag har skrivit. Nämligen min "novell" Tekoppen. Höhö...
Ångan från tekoppen steg sakta uppåt. Värmen därifrån smekte den blanka ytan och lade sig som en hinna över. Gestalten som tidigare hade blivit sedd i spegeln var suddig. Alla detaljer och färger flöt samman till mjuka punkter. Hud, mörka ögon, läppar och hår. Det var en människa, det såg man på färgerna. Bakom färgerna och värmens hinna så kunde det vara vem som helst. Gestalten var för oklar för att identifieras. När påsen togs ur tekoppen började ångan sakta att avta. Då den mörka vätskan i koppen blivit sval började också hinnan för spegeln att försvinna. Snart skulle man kunna se vem personen var. Skulle man verkligen det? Skulle personen på andra sidan finnas kvar så länge att bilden blev klar nog att visa sanningen?
- Du vet mycket väl vem som står där. Hela tiden har du haft sanningen i din hand men du har aldrig tagit dig tiden att se efter. Kolla nu. Nu har du chansen. Se sanningen i vitögat och börja förstå att förnekelse inte leder långt. Ta tjuren i hornen och se! Förstå att varken det förflutna eller framtiden kommer veva in sanningen i bomull.
- Ja, jag vet vem som står där men jag väljer att fortsätta blunda. Jag vill inte se sanningen och inte heller det jag har lagt bakom mig eller det som står i min väg. Sedan tidigt har jag fått lära mig att sanningen svider. Att man inte kan leva i det förflutna eller i framtiden. Man måste leva idag. Smärta har jag inte tid för, därför har jag inte heller tid för sanningen. Om jag måste se sanningen i vitögat, varför kan jag inte då vänta? Vad är det som är så viktigt med att se sanningen idag? Nu, varför inte imorgon eller om ett år?
Påsen sjönk sakta ned mot tekoppens botten. I takt med att den sjönk allt lägre så steg ångan allt högre. Hinnan återvände för att täcka spegelns blanka yta. Personen på andra sidan fanns inte kvar. Inte ens den suddiga gestalten sågs till. Det var det allt handlade om. Rädsla. Rädslan för att se vem man egentligen är. Se rakt in i sina egna ögon och se sin själ. Man är rädd för vad man kommer att få se. Kanske är själen så ärrad av alla förtal och kränkningar att inte ens ångan från tekoppen kan rena en. Själen kan vara lika ren som hos en nyfödd och då behövs ingen rening.
- Du får aldrig veta om du inte ser. Se rädslan i vitögat, ta tjuren i hornen och gör det. Bli inte skrämd av det du kanske får se. Det kommer att hela de ärr du bär. Tiden är fortfarande ung och det går att rätta till sina misstag. Gud älskar en trots de misstag man gör. Han förlåter om man själv är beredd att bli förlåten. Det är där de skiljer sig! Än har du inte sålt din själ till Djävulen, för du anar att det inte är värt det. Att priset är för högt för att betalas.
- Du menar att Djävulen aldrig skulle älska mig hur många gånger jag än försöker. Att han inte är förlåtande och är falskheten i fast form? Skulle jag sälja min själ till honom vandrar jag på en väg mot evigt lidande. Jag har inte tid för smärta och priset för det är högt nog.
- Guds kärlek är gratis och han älskar dig som ett av sina barn. Djävulen har inga barn och därför kan han inte älska. Ta upp påsen ur koppen och låt ångan smeka ditt ansikte. Låt ångan rena dig och öppna dina ögon. Vakna upp som en ny människa när du ser dig själv i spegeln. Möt dig själv och rätta till dina misstag. Det är av dessa vi lär oss.
Ångan från tekoppen steg sakta uppåt. Värmen därifrån smekte den blanka ytan och lade sig som en hinna över. Gestalten som tidigare hade blivit sedd i spegeln var suddig. Alla detaljer och färger flöt samman till mjuka punkter. Hud, mörka ögon, läppar och hår. Det var en människa, det såg man på färgerna. Bakom färgerna och värmens hinna så kunde det vara vem som helst. Gestalten var för oklar för att identifieras. När påsen togs ur tekoppen började ångan sakta att avta. Då den mörka vätskan i koppen blivit sval började också hinnan för spegeln att försvinna. Snart skulle man kunna se vem personen var. Skulle man verkligen det? Skulle personen på andra sidan finnas kvar så länge att bilden blev klar nog att visa sanningen?
- Du vet mycket väl vem som står där. Hela tiden har du haft sanningen i din hand men du har aldrig tagit dig tiden att se efter. Kolla nu. Nu har du chansen. Se sanningen i vitögat och börja förstå att förnekelse inte leder långt. Ta tjuren i hornen och se! Förstå att varken det förflutna eller framtiden kommer veva in sanningen i bomull.
- Ja, jag vet vem som står där men jag väljer att fortsätta blunda. Jag vill inte se sanningen och inte heller det jag har lagt bakom mig eller det som står i min väg. Sedan tidigt har jag fått lära mig att sanningen svider. Att man inte kan leva i det förflutna eller i framtiden. Man måste leva idag. Smärta har jag inte tid för, därför har jag inte heller tid för sanningen. Om jag måste se sanningen i vitögat, varför kan jag inte då vänta? Vad är det som är så viktigt med att se sanningen idag? Nu, varför inte imorgon eller om ett år?
Påsen sjönk sakta ned mot tekoppens botten. I takt med att den sjönk allt lägre så steg ångan allt högre. Hinnan återvände för att täcka spegelns blanka yta. Personen på andra sidan fanns inte kvar. Inte ens den suddiga gestalten sågs till. Det var det allt handlade om. Rädsla. Rädslan för att se vem man egentligen är. Se rakt in i sina egna ögon och se sin själ. Man är rädd för vad man kommer att få se. Kanske är själen så ärrad av alla förtal och kränkningar att inte ens ångan från tekoppen kan rena en. Själen kan vara lika ren som hos en nyfödd och då behövs ingen rening.
- Du får aldrig veta om du inte ser. Se rädslan i vitögat, ta tjuren i hornen och gör det. Bli inte skrämd av det du kanske får se. Det kommer att hela de ärr du bär. Tiden är fortfarande ung och det går att rätta till sina misstag. Gud älskar en trots de misstag man gör. Han förlåter om man själv är beredd att bli förlåten. Det är där de skiljer sig! Än har du inte sålt din själ till Djävulen, för du anar att det inte är värt det. Att priset är för högt för att betalas.
- Du menar att Djävulen aldrig skulle älska mig hur många gånger jag än försöker. Att han inte är förlåtande och är falskheten i fast form? Skulle jag sälja min själ till honom vandrar jag på en väg mot evigt lidande. Jag har inte tid för smärta och priset för det är högt nog.
- Guds kärlek är gratis och han älskar dig som ett av sina barn. Djävulen har inga barn och därför kan han inte älska. Ta upp påsen ur koppen och låt ångan smeka ditt ansikte. Låt ångan rena dig och öppna dina ögon. Vakna upp som en ny människa när du ser dig själv i spegeln. Möt dig själv och rätta till dina misstag. Det är av dessa vi lär oss.
Kommentarer
Trackback
