Na... nej.



Det sista jag vill lägga pengar på är faktiskt kläder. I mina ögon finns det inget tråkigare än kläder och att gå runt i klädesaffärer. Självklart måste man ha kläder men jag är kräsen som få. Dessutom är jag snål som sjutton också. 300:- för ett par jädra jeans är för mycket. Jag kommer aldrig förstå som lägger flera hundra på några få klädesplagg. Nej REA in my heart.

När det kommer till att jag är kräsen så är jag kräsen. Det får bli en lista som visar mina stora Nej Nej & Fy!

  • Blåa jeans.
  • Vida jeans.
  • Blommigt.
  • Mjukis. (uäääää)
  • Vida tröjor.
  • Ljusa plagg.
  • Kläder med för mycket färg.
  • Tryck. [gäller dock ej bandtröjor]
  • Krusiduller på tröjor.
  • Överdetaljerade kläder.
  • Jeansleggins. *ryser*
  • Genomskinligt.
  • Manchester.
  • Onepiece.

Bland annat. Det finns säkert en hel del till som jag aldrig skulle få för mig att röra. Dock kan jag tänka mig Något färgat linne, i en väldigt klar färg i så fall. Annars föredrar jag "färglösa" och enklare kläder. Svarta helst, grått går till en gräns och det kan vara annan färg, dock i mindre mängd. Enfärgade, något tightare tröjor ska det vara, samma sak gäller byxor. Kjolar ska helst inte vara "raka" och inte för korta. När det gäller klänningar så finns det sällan några jag kan få för mig att använda. Klart det finns, men är man kräsen så är man. ;) Btw, fungerar skjortor/"blusar" också, enfärgade såklart.

När vi ändå är inne på kläder måste jag tillägga att gå ute med en Onepiece är förskräckligt. Ska man tvunget ha en så ska man ha den hemma! Att gå ut med en sådan får mig att känna medlidande för den sate som bär den. Nej, nej, nej! Sedan är det oförsvarligt att använda leggins (jeansleggins etc etc) som byxor. Jag har aldrig förstått poängen med det. Leggins (eller vad det heter) är inga byxor utan något man har under något annat, kjol etc etc. Nej fy tusan, använder man leggins som byxor har man definitivt glömt något. (Ska jag tillägga att det känns snäppet... hrm... sexuellt utmanande med sådant? Haha). Den dag man ser mig i det, snälla, ring psyket åt mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0